I begynnelsen fanns glädjen !
Den fanns så gott som överallt där jag växte upp. I atmosfären , i det stora vita huset, under vinbärsbuskarna och äppelträden , uppe i de stora asparnas lövverk där vi barn höll till. Den fanns i stallet med hästarna, i ladugården , ute på höängarna och åkrarna. Den fanns på åstranden och i den lilla sjön nedanför vårt hus där vi plaskade och simmade.
Nu efteråt tycker jag att glädjen fanns överallt ! Kanske den fanns inbyggd i generna hos mina förfäder ? Men den tycktes också finnas i de flesta av den lilla byns invånare. Den bara fanns !
Trots att kriget var över , kanske just på grund av det , var glädjen ännu mera äkta och framträdande på Majabacka i byn Lahnakoski . Ännu större blev glädjen i det stora , vita huset den , när patriarkens, min farfar Sanfrids, önskan om en sonson gick i uppfyllelse. Kanske han ville att hans gener skulle spridas så vitt som möjligt i Svensk-Finland. En sådan önskan är ju så självisk som den bara kan bli. Men i det skedet visste min farfar inte om att hans tankar var också Guds tankar och att generna skulle gå t.o.m över Svensk-Finlands gränser.
Jag föddes 12 september 1945 på morgonen kl. 6 . Födseln var lätt enligt min mor , som senare gav mig fem syskon. Ingen visste då att Ulf Ragnar Mattias skulle bli Guds glada luffare.
LORD`s TRAMP 